Idag för 2 år sedan hämtades L. För er som inte följt ärendet kan ni läsa om bakgrunden här:
Vad hände?
Saknaden är enorm. Vi har ingen kontakt med honom och vet inte hur han har det. Fortfarande känner jag mig så arg och besviken på hur Socialtjänsten hanterade ärendet. Ellen skulle få stöd och hjälp då hennes lillebror togs ifrån henne. Ännu har ingen hört av sig... Det var av största vikt att kontakten mellan syskonen bestod, vilket BUP påtalade och även anmälde till IVO. Svaret blev att det var självklart att kontakten skulle fortsätta. Ännu har ingen hört av sig...
Hur kan man sova på natten som socialsekreterare när man vet att man brutit mot lagen på så många punkter? Hur kan man med sig själv? IVO gav oss rätt i all vår kritik, men socialsekreterare står tydligen över lagen. IVO kan endast rikta kritik och i detta fallet fick de skarp kritik. Vad hjälpte det?
Jag är med i olika forum på Facebook där familjehem skriver. Alldeles för ofta läser jag om barn som rycks upp med rötterna från det som barnet ser som sin familj, sina vänner och sin skola/förskola.
Det måste till en lagändring. Det kan inte vara rimligt att socialsekreterare ska kunna göra vad som helst i sitt jobb och komma undan med det. Inför tex en legitimation vilken kan tas bort om man missköter sitt jobb. Jag inser att socialtjänsten har en mycket pressad arbetssituation men att ljuga och förvanska i journalerna så att det ska passa in i ärendet borde få konsekvenser. I vårt fall har jag allt dokumenterat på ljudfil och alla övriga dokument sparade. När L blir stor nog
kan han lägga pusslet om sin bakgrund och förhoppningsvis bli en hel vuxen.
Vi saknar dig och älskar dig! Även om du inte bor här längre så är du fortfarande vår son och Ellens lillebror. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar